Ett barn saknar fysisk styrka, intellektuell kapacitet, ekonomiska medel och inflytande i samhället. Ändå upplever en del att det är barnen som bestämmer i familjen. Just genom att de befinner sig i underläge, har barnen lärt sig manipulera genom tjat, gnäll, tjurande, gråt, hysteriska utbrott, skuldkänslor och smicker. Är det en slump att de gamla fördomarna säger att kvinnor beter sig på ett liknande sätt?
Kvinnors hjärnor är inte mer eller mindre kompetenta än mäns, men könsrollerna innebär ett förtryck av kvinnor. Sedan hundratals eller tusentals år är kvinnorna vana att manipulera ur underläge.
På 1950-talet var kvinnans huvudansvar att sköta hem, barn och ge mannen markservice. De som prioriterade arbetslivet kallades karriärkvinnor och hade tom en egen förening. Problemet är att dagens kvinnor ska konkurrera med männen i samhället, men samtidigt har kvar sitt gamla ansvarsområde. Männen varvar ner framför datorn eller teven när de kommer hem. Kvinnorna varvar upp (mätt som stressreaktioner) när de kommer hem. Relationer, barn, hem och familj är svårare att hålla distans till än ett lönearbete. Nu är det inte säkert att älsklingsrätten står på bordet och att pipan ligger bredvid favoritfåtöljen när pappa kommer hem, men männen ser det ändå som en avkoppling att komma hem. Männen hävdar i första hand sig själva i flocken, helst genom arbetsliv och idrott. Kvinnorna känner mer ansvar för relationer och att hela gänget har det bra.
Redan tidigt uppfostras flickor och pojkar till olika roller. I skolan intrigerar flickorna med bästisarna, medan pojkarna beter sig som en flock chimpanser. Flickorna arbetar tyst och flitigt och får bra betyg. Pojkarna tar plats, syns och hörs. I samhället är det inte de snälla, tysta och flitiga som blir ledare och får bestämma. Genom sin uppfostran får pojkarna rätt egenskaper och beteende för att ta över i samhället. Traditionellt säger man att männen tar plats genom att göra saker, medan kvinnorna tar plats genom att vara vackra. Man skulle kunna tro att dessa könsroller är försvunna i den nya generationen, men så behöver det inte vara. Enligt managementspecialisten Lars Einar Engström är de som är födda på 1980-talet den sämsta generationen på länge när det gäller jämställdhet. De är fullproppade med sexistiska värderingar från musikbranschen, internet, dokusåpor och pornografi. Det behöver alltså inte vara säkert att de könsberoende skillnaderna i uppfostran, roller i samhället och sexuellt beteende är på väg att försvinna.
Kvinnorna uttrycker de dubbla rollerna som tidsbrist eller att de dras mellan egna och andras behov. Jungianerna säger att moderns arketyp kallar på karriärkvinnan från det kollektivt undermedvetna. I själva verket kan det vara så enkelt som att det inte går att spela två roller samtidigt. Kvinnan förväntar sig att mannen ska ge henne det hon tycker sig sakna: Mer hjälp i hushållsarbetet, mer förspel och mer egen tid. När hon berättar om sina problem vill hon att mannen ska lyssna utan att säga emot eller komma med goda råd. Mannen tror hon vill ha en lösning och försöker hitta på någon smart fix. Kvinnor och män kan tyckas vara från olika planeter, men vad beror skillnaderna egentligen på?
Ända in på 1960-talet kunde kvinnor le igenkännande åt beskrivningar av skillnader i det sexuella beteendet: Kvinnor vill ha sex för att de är kära eller som avslutning på en bra dag. För mannen är sex ett fysiskt behov, ungefär som att gå på toaletten. Ännu kan man ibland få höra att kvinnor vill ha mer närhet och känslor, medan männen bara vill ha en kvinna att tömma sig i. En undersökning i Aftonbladet 2001 tycks bekräfta detta. Kvinnornas tre starkaste önskemål var mer ömhet och känslor, följt av längre förspel och mer sexleksaker. Vad ville männen helst satsa på? Mer gruppsex, mer oralsex och mer analsex! Är det biologiska skillnader som får kvinnor att vilja ha känslomässig närhet, medan männen vill ha analsex? Idag är forskarna ganska säkra på att skillnaderna beror på uppfostran.
Tom i sina sexfantasier är männen resultat- och prestationsinriktade. Den typiska manliga fantasin är att han klär av och binder en ung kvinna och sedan ger henne en otrolig orgasm. Kvinnliga sexfantasier handlar mer om förbjudet och riskfyllt sex, som sex på offentlig plats eller att bli tvingad till sex och njuta av det. I båda fallen handlar det om att bearbeta djupa problem och förena nytta med nöje. Mer analys än så ska man kanske inte belasta fantasierna med!
Kinsey var radikal på sin tid, men hade fel när han trodde att kvinnor inte tände på psykologisk stimulans. I dag vet vi att kvinnors och mäns fysiologiska reaktioner är desamma när de tex ser porrfilm. Vi vet också att många singelkvinnor har sex utan att vara kära, med "fuck-buddies" eller "one-night stands" - och tycker det fungerar alldeles utmärkt. Inget tyder på att kvinnan behöver vara mer kär eller har mindre fysiska behov jämfört med mannen. Redan Kinsey visade att allt tal om hennes behov av långvarig stimulering var fel, ensamma fick kvinnorna orgasm på mindre än fyra minuter. Att kvinnan tycks tända långsammare eller ha svårare att få orgasm beror troligen på omgivningens och hennes egna förväntningar. Det tycks inte finnas några medfödda eller fysiologiska skillnader.
Skillnaden beror sannolikt på uppfostran. Föräldrarna står för en del av denna uppfostran, men mycket kommer från kompisar, dagis, skola, fritidsledare, populärkultur, media och pornografi. Flickorna får lära sig att göra känslor av sin sexualitet, medan pojkarna får lära sig att sexualisera sina känslor. Ett bevis för detta kan vara att skillnaderna mellan kvinnlig och manlig sexualitet minskat i takt med ökad jämställdhet. Detta kan man se sedan 1920-talets frigörelse och ännu tydligare sedan den sexuella revolutionen i slutet på 1960-talet.
Sexualiteten är till stor del en social konstruktion. Dagens totala valfrihet på alla områden inklusive sexualiteten är en illusion. Om man inte påverkades av omgivningen skulle knappast alla använda den totala valfriheten till att välja precis samma saker som alla andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar